Igår var det dags för författarbilder. Det hör till. Vi skulle träffas klockan fem för då var det sena eftermiddagsljuset mjukt och jag var tacksam för just det där med mjukheten eftersom jag själv var så spänd. På vägen till mötesplatsen tänkte jag på att kvinnor oftare log och lade huvudet på sned när de blev plåtade än vad män gjorde. Jag tänkte på hur jag själv skulle göra med den saken.
Det kändes inte som en vanlig fotografering, vilket jag i sanningens namn inte har speciellt mycket erfarenhet av. Det blev ett möte med diskussion om kreativ lust, om genus, om möjligheten att sätta sig på en äng med smörblommor och där förbliva tills den första nattfrosten bet en i tårna. Med detta i bakhuvudet tittade jag stint in i kameran, jag glodde i fjärran, jag hasade mig upp på en stenmur och lutade mig fram och ja, tog plats. Till min förvåning kändes det riktigt kul, som en lek. När jag log och samtidigt lade huvudet på sned märkte jag i samma stund att det var precis det jag gjorde. Men när jag skrattade tappade jag den där kontrollen och vilket håll huvudet for åt då kan jag inte avgöra. Få se vilka bilder jag väljer.