Tågbiljetterna köpta, hotellet beställt och nu är programmet för Ljungby Berättarfestival släppt. Det blir tredje gången jag åker dit. Äntligen har jag fått den där känslan djupt i kroppen som jag tidigare bara hört talas om. Då från folk som sett tillbaka på musikfestivaler som de varit på och lyriskt berättat om stämningen och vad det inneburit att vara mitt i. En gång stötte jag på ett gäng som var på väg hem från Roskildefestivalen. Det var en regnig sommar och festivalområdet hade varit en lervälling. Det var i och för sig en onödig upplysning. Inte en ren fläck på deras kläder men ansiktena var som nytvättade och genomlysta. Frälsta. Jag förstod ingenting.
Men nu. Jag fattar. Åh, jag fattar precis. Att vara på festival. Att få vara med likasinnade där hjärtat klappar lite fortare. Att gå från ett seminarium till en berättarföreställning, att glida in på sagomuseet, att känna förväntan när någon reser sig upp på Märtas café, harklar sig och börjar sin historia. Att höra musik som likt ankare och broar stödjer den muntliga berättelsen. Eller kanske följa toner som bär sin egen vindlande historia.
14 juni till 17 juni är Ljungby Berättarfestival. Om det nu skulle bli ösregn och det råkar vara en föreställning utomhus så kommer jag att stå kvar med regnet strilande nerför mitt ansikte. Nytvättad och genomlyst. Rent utav frälst.